Eller hur det kan gå när körkänslan är noll:
Så här såg MondeoManian ut när vi först träffades
Dvs en helt normal Mondeo 1996 GHIA, en av hemligheterna som jag upptäckte när jag köpt den var… syncring 3:an helt borta så all växling mellan 4–>3 kom med ett skraaaaaaap, all respekt för bilen förföll till ett intet.
Ok den var i hyffsat skick och travade genom besiktningen i februari utan anmärkning . Så en sen kväll på en stooor parkering skulle jag och mitt hemska yngel övningsköra, i änden av parkeringen stod en betongvägg, såååå
Krasch bilen såg ut som en ledsen bulldogg, plastbitar yrde, kylarvätska kyled inte mer och livet var pest.
Ok efter en hel del övertalande av frugan så hittades en front och med hjälp av kommandomekning och en hydrauldomkraft så drogs fronte hjälpligt ut, kylaren byttes .
Ok lamporna pekade 2 dm framför fronten , så den blev en enbart dagtidsbil. Lägg också märke till den sköna färgskiftningen.
Med ett spett så hjälptes senare ljusen upp en bit, men inte nog högt så nu har farbror blå, och jag bestämt den ska få vila den eviga vilan
Tack för den tiden MondeoMania