I ren förvirring och på jakt efter egentligen ett litet turboaggregat så spanades det igenom skärmmeter med blocket annonser efter en lagomt risig turbo bil till ett pris som inte skulle få min plånbok att gråta så hjärtskärande.
Efter en hel del detektivarbete så lokaliserades en som låg hyffsat nära hemmet.
En Volvo 440t skiulle inspekteras, och efter beskrivning från ägaren så var det ingen vanlig bil som det skulle tittas på, utan mera nåt överjordiskt väsen, en tiger i lammkostym.
När jag kommer på plats så spanar jag fenetiskt efter den här gyllenebilen som med sin blotta närvaro enl ägaren troligen lyste starkare än solen, det enda jag kunde se var en blek “pensionärsvolvo” med diverse lufthål (karosslättning) och en lack som mera brunnit ut än lyst upp.
Ägaren kommer ångande med ett euforiskt leende på läpparna, “där strå skönheten” . Jag orkar inte upplysa honom om hur personberoende skönhet är och vågar knappast tänka på om stackaren är gift eller sambo, om detta nu är skönhet för honom, vad månde gömma sig i lägenhetens gömmor…
Provkörningen var väl…. intressant, lamporna i bilen blinkade i takt och väldigt lite av det elektriska ville fungera, det dova mullret av dåliga hjullager la en basmatta över hela färden & och doften av förmultnande inredning och svampodling kittlar min näsa. Vid återkomsten så lägger jag ett bud som nästan får honom att gråta, istället för att såra honom mera så väljer jag likt en bakfull kille med ångest att säga, jag ringer dig när jag fått fundera lite.
Kommer jag ringa, nope…
Fler provturer….
-=MotorManiac=-