Efter ett tag började Renaulten kännas tråkig, kunde bero lite på att tex växellänkaget var lite slitet så nån gång hände det att växelspaken förlorade förmågan att byta växel, resulterande i en hel del krypande, svärande & tandagnisslan.
Men från horizonten gallopperade helt plötsligt en ny bil in på arenan, en Peugeot 305D tillhörande samma mystiske person som jag fått tag på Renaulten hos.
En av mina primära egenskaper är att jag har selektivt seende när det gäller fordon, dvs jag ser inte hur dom egentligen ser ut, utan jag ser en vision av vad dom skulle kunna bli, så med ett brett leende så sa jag, -Vi byter bil.
Ok nu är det ganska enkelt när bilarna rör sig i prisklasserna under 10000 kronor, och tro nu inte att jag är avundsjuk på personer som kan handla för större summor, för mig är det inte hur mycket bilen kostar som är det stora utan upplevelsen jag har när jag kör….
Så nog pratat om detta, bilen rullade in i min famn Peugeoten var ett under av bekvämlighet om man jämnförde med renaulten, visst dieseln var slö och det fanns vissa saker som kunde ha fungerat bättre, tex glödgning (som man måste göra för att bilen ska starta när det gäller dieselmotorer, dvs förvärmning av bränslet) men det fixades ett alternativ till, fel nr 2 var desto mera irriterande, hastighetsmätaren och kilometerräknaren var ofungerande (kilometerräknare hade man för den extra skatt som var på diesel på den tiden) och jag hade inte haft bilen så speciellt länge innan det började hostas om besiktning.
Så en vacker helg så körde jag till lånat garage och började felsöka, det visade sig att felet troligen låg i växellådan när det gällde dreven där. Motorn lyftes felet lokaliserades, men charmen hos den kärran hade gått förlorad, när man börjar rota i en gammal bil hittar man oftast mer problen, problemet jag hittade var, rost & spackel, så när hål stora som meloner uppenbarade sig så rullade Renault 5:an in i mitt liv igen…
