Efter asfalts känningen så blev det lugnt ett tag, måste ju läka ihop, farsan åkte upp och hämtade mc:n som fått sig en törn i omkullkörningen, och jag var fullt upptagen med att läka ihop, men tillslut så satt axeln på plats och det var dags att titta på hojjen.
Rätade hjälpligt till gaffeln som blivit lit sned av kontakten med vägen, och körde ekipaget ner till garaget där jag fick hålla till, mina fötter hoppade av nervositet på fotpinnarna första turen efter olyckan.
Gaffeln gick inte att rädda, men skam den som ger sig, dom underbara killarna på ÅdalensBildemontering hade en liten hörna med krockade mc, där jag fick husera, och det gjorde jag med nöje och entusiasm.
Gaffeln byttes mot en som orginal satt på Hondas CBX 550, dvs ett kapslat skivsystem med kylintag, snyggt .
Kan väl säga så här efteråt att det var så nära café racer man någonsin kan komma och då pratar vi om 88-89.
Mattsvart med världen härligaste ljud (ok om morsan fick säga sitt så var det väl världen otrevligaste ljud)
Under den här vevan så var det dags för karriärsbyte, sågverket gav mig röda utslag av allergi, så det var dags för omskolning, arbetsförmedlingen skrek verkstadsteknik, jag fick en rundvandring på Amu-Center (som lernia hette en gång i tiden) upptäckte att på verkstan gick det bara skäggiga killar i overall, medans i köket och kockskolan så var synerna mycket trevligare.
Lätt val jag började köra kockskola, och dra mig dit på Mc:n.
under den här tiden uppstår nåt magiskt, jag träffar min blivande fru, helt underbar tjej/kvinna, med ett minus, hon gillar inte min Café racer, men eftersom kärleken är både blind döv och närsynt, så kontaktades mina underbara föräldrar som hjälpte till med ett litet lån, och en mc inköptes som passade oss båda.
Allt var frid och fröjd,
En underbar sommar fortsatte det var varmt och skönt, vi gjorde åtskilliga mil på hojjen, men en sommar blev till höst, och mitt hushåll gick från att vara ett en persons till att bli ett duo förhållande.
Hösten kommer—–>