Vid det här laget så har det skaffats hus med dubbla garage, men efter att Renaulten gått vidare så stod vi utan bil, jag hatar billöshet, känner mig isolerad. Men det gick fort att åtgärda.
På annons i lokaltidningen så hittades en billig 142 -74, och med ett handlån från blivande svärfar så bar det iväg för att titta på skapelsen, priset var klart låga 3500.- så naturligtvis fanns det åtgärdsbehov *ler* bla en av bromsskivorna bak var sprucken och lätt rost gick det väl att hitta. Så det var avgjort jag köpte den.
En B20 med singelförgasare drev skönheten framåt, hatthyllan var färdigsågad för 6×9″ högtalare, och i källaren låg kvarlevorna från pioneer stereo från Renaulten.
Snabbt så byttes kamaxeln mot en K-kam och den enkla förgasaren byttes om ett dubbelmontage, bakaxeln fick en trevlig aga diffning och den värsta rosten kletades över, så nu hade jag bil igen och ett jobb som väktare. Och ett härligt hus med 2 st garage.
Samtidigt som våren började komma runt knuten så började mc tarmen att suga, och eftersom vf:en knackat sist när den ställdes undan så blev det dags att kolla lite på vad som fick den att låta så jäkligt.
Så motorn plockades av ramen och lades på en trevlig arbetsbänk i stugvärmen, när jag öppnade motorn stod en sak helt klar, jag hade blivit lurad, troligen hade föregående ägare upptäckt att allt inte stod rätt till med motorn och bytt in den innan allt rasade, för hela oljepumpen hade lossnat från gjutningen, och eftersom den drevs av kamkjedjan så hoppade den vid höga varvtal.
En ny motor skulle gå på multum, om det ens fanns någon att uppbringa, så mc:n hamnar på projekt i träda hörnan.
Mer bilar tack jag har plats.